Birgitta fick en av Karolinskas första specialisttjänster för sjukgymnaster

Nyhet 2024-02-20

Birgitta Helmerson möter upp på R42/44, Fysioterapimottagningen i Huddinge. På namnskylten står det sjukgymnast, en titel hon burit sedan 1982. Efter ett år på en dag- och veckovårdsavdelning på Tumba sjukhus fick hon år 1983 anställning på Karolinska Universitetssjukhuset. Sedan dess har hon varit yrkesgruppen – i dag med den skyddade titeln fysioterapeut –  trogen, liksom sin arbetsplats. Hon är sannolikt en av de som arbetat längst på sjukhuset och alldeles säkert en av sjukhusets första specialistsjukgymnaster.

– Jag har alltid varit intresserad av människan, hur uppkomna besvär påverkar fysiskt och psykiskt, hur man reagerar. De flesta patienter jag mötte inom reumatologi och ortopedi hade smärtor. Därför kändes det naturligt efter några år att vidareutbilda mig inom smärta och smärtlindring. Jag fick min tjänst som specialistsjukgymnast på sjukhuset år 2001, säger Birgitta Helmerson.

Mötet med patienterna, vissa med mycket komplicerade smärttillstånd, beskriver hon som särskilt betydelsefullt. Periodvis har det tagit hårt på krafterna, men hon känner framför allt en stor tacksamhet.

– Jag har verkligen fått möjlighet att fördjupa och utveckla mina kunskaper. Smärta är väldigt individuellt och långvarig sådan kan vara svårbehandlad och framför allt svårt att hantera för vissa individer. Det krävs erfarenhet och förmåga att ta in patientens hela livssituation för att kunna ge en så bra behandling/coachning som möjligt, säger Birgitta Helmerson och utvecklar:

– För denna patientgrupp är det viktigt att få tillgång till flera olika yrkesgrupper och behandling efter sjukhusvård sker oftast bäst i flerprofessionell rehabilitering inom primärvård eller på rehabiliteringskliniker.

På Karolinska finns i dag ett sjuttiotal specialistsjukgymnaster inom en rad olika specialistområden – ett tydligt exempel på professionens utveckling när det gäller strukturerad kompetens.

– Inom Karolinska, som har ett högspecialiserat vårduppdrag, är det viktigt att vi på alla nivåer innehar en hög kompetens, såklart även som fysioterapeuter. Att vi hänger med i utveckling och lärande och är med i och själva bedriver forskning inom vår profession. Idag finns cirka 40 disputerade sjukgymnaster på Karolinska. Det är ju patienterna som vi ytterst är här för och de har rätt till den bästa vården.

Birgitta Helmerson är också en av de drivande krafterna bakom den huvudvärksskola som finns på sjukhuset för patienter med svår migrän. Hon har länge haft ett särskilt fokus på whiplashrelaterade besvär: nackrelaterad huvudvärk, ansiktssmärta och käkledsrelaterad smärta.

– I huvudvärksskolan får de lära sig mer om huvudvärkssjukdomar, hur stress påverkar och jobba med egenhantering. En viktig pusselbit är kroppskännedomsträning och avslappningstekniker.

Min fördjupning inom psykoterapi är ett viktigt arbetsredskap

Den nära kopplingen mellan kroppen och det psykiska måendet stod tidigt klar för Birgitta Helmerson. Sedan närmare tjugo år är hon även grundutbildad psykoterapeut.

– Min fördjupning inom psykoterapi har gett mig redskap att än mer strukturerat utforska patientens livsvärld; tankar, känslor, beteende. Det har gjort att i det svåra är det lättare att möta varje individ utifrån dennes förutsättningar.

Vid sidan av patientarbetet föreläser, undervisar och handleder Birgitta Helmerson. Just nu arbetar hon även med bearbetning och analys av intervjuer gjorda efter genomgången huvudvärksskola.

Du tycker om att arbeta?

– Ja verkligen. Det roligaste är att träffa patienter, handleda och coacha kollegor och se dem utvecklas och växa. Att föreläsa på olika nivåer för olika professioner och förmedla lite av och diskutera all den kunskap jag samlat på mig genom åren är otroligt givande.  

Hon har alltid känt ett starkt stöd och uppmuntran i sin yrkesroll, med ständiga utvecklingsmöjligheter och intressanta arbetsuppgifter. Det och en stark gemenskap är en stor anledning till att hon stannat kvar på Karolinska i nästan 41 år.

­– Sedan har jag nog lite av ett eget driv som varit positivt och till hjälp, mestadels.

I december fyllde du 65 år.

– Så är det. Men jag känner mig inte klar här. Nu jobbar jag 50 procent och får på så sätt det bästa av två världar. En hel del fritid med familjen och den nya valpen och samtidigt en fantastiskt stimulerande arbetsmiljö.

Text och bild: Nneka Magnusson Amu