Patienten Leif är redo för operation

Nyhet

Patienten Leif Solnestam tog beskedet om sin prostatacancer med ro, – Det är stor sannolikhet att man ska drabbas av något i min ålder, säger han.

Prostatapatienten Leif Solnestam hinner byta några ord med kirurgen Markus Aly innan det är dags för narkos.

Leif Solnestam, 71, stöder sig mot ena armbågen i sjukhussängen och ler in i fotograf Joakims kamera. Om mindre än en timme ska han sövas ner och rullas in på operationssal 3601 för en robotassisterad prostatektomi. Men utåt sett är han lugnet själv. 
Är du nervös? 

– Nej, det kan jag faktiskt inte säga. Eller kanske lite inför att bli nedsövd. Men jag känner mig redo för operationen och tycker mest att det ska bli skönt att få den gjord. Och så hoppas jag få känna mig hyfsat pigg på julafton, säger Leif Solnestam.

Sista operationshelgen

Det är den 10 december och sista operationshelgen i sjukhusets extrasatsning på att kapa patientköerna. Tre operationer är inplanerade på två salar och Markus Aly, överläkare och tillförordnad sektionschef på urologen, är ansvarig kirurg. Han har många års erfarenhet av robotassisterad kirurgi, en nödvändighet för att kunna gå in en lördag. 

– Ibland händer det saker som gör att det blir mer komplicerat, som man inte kan förutse. All personal på plats i dag måste ha viss rutin, säger Markus Aly. 

Operationerna utförs med robotsystemet da Vinci och Leif Solnestams prostatektomi är att betrakta som ett ”rutiningrepp”. 

– På papperet ser det normalsvårt ut. Det finns inga förväntade komplikationer, säger Markus Aly. 

Ju snällare tumör desto mer vävnad kan sparas som bibehåller erektionsförmåga och minskar risken för inkontinens. Även ålder påverkar hur funktionsresultatet blir. 

– Det har mycket att göra med de enskilda patientförutsättningarna, säger Markus Aly.

Kirurgen Markus Aly har utfört över 300 robotassisterade operationer.

"Stor sannolikhet att man ska drabbas av något i min ålder"

När Leif Solnestam fick beskedet om prostatacancer i oktober blev han inte särskilt överraskad – trots att han kände sig ”hur frisk som helst”. 

– Det är hyfsat stor sannolikhet att man ska drabbas av något i min ålder. Jag förlorade min fru i bukspottskörtelcancer för ett och ett halvt år sedan och vet att saker händer som är utanför ens kontroll, säger han. 

Sjukhuset erbjöd honom två behandlingsalternativ: strålning eller operation. Valet föll på det senare.

– Om en patient väljer strålbehandling i första hand så botas lika stor andel av patienterna, men vi upplever att det är svårare att operera en patient som fått strålning och läkningsprocessen kan bli försämrad, förklarar Markus Aly. 

Två sjuksköterskor närmar sig Leif Solnestams säng. Det är dags för narkos. Vi vinkar hejdå och ser honom sakta rullas iväg genom den långa korridoren. Just det, en sista pepp:

– Glöm inte att slå på tv:n i eftermiddag. Semifinalen mellan Marocko och Portugal börjar klockan fyra!

Fortfarande finns ett fåtal röda patienter kvar - men det har sin förklaring

Markus Aly slår sig ner i personalrummet i väntan på att påbörja dagens andra operation. Han berättar att helgsatsningarna rullat på fint på urologen. Fyra lördagar totalt under hösten. Det har handlat om standardoperationer som ska frigöra tid för annan kirurgi på vardagarna, till exempel avancerade blåsoperationer, implantatkirurgi och ingrepp där man på grund av tidigare operationer eller strålning fått skador på urinledare eller tarm. 

– På grund av pandemin har dessa patienter har fått vänta på operation i högre utsträckning än cancerpatienter. Men de kan lida väldigt mycket av sina besvär, säger Markus Aly. 

Fortfarande finns ett fåtal röda patienter kvar – de som väntat längre än vårdgarantins 90 dagar på operation, men det har sin förklaring. 

– Några av dessa ingrepp är väldigt komplicerade och vi väntar på hjälp från andra ställen i världen för att göra dem. Den typen av logistikproblem bidrar till att vi inte riktigt hunnit med. 
Nu ringer det i Markus Alys telefon: Leif Solnestam är redo för operation i sal 3601.  

Markus Aly tillsammans med robotsystemet da Vinci

Markus Aly pratar lugnt och metodiskt där han sitter vid konsolen i ena hörnet av operationssalen. Från den styr han med hjälp av handkontroller och pedaler de robotarmar som förts in genom fyra hål i huden, så kallade portar, i Leif Solnestams buk. På en av armarna sitter kameror som gör att Markus Aly kan se operationsfältet i en tredimensionell miljö. Robotarmarna är ledade längst ut och påminner om en mänsklig handled, men med exakta rörelser. En prostatektomi innebär att hela prostata och sädesblåsor avlägsnas, sädesledarna delas och sedan sys urinblåsan ihop med urinröret. 

– Fördelarna med robotkirurgi vid en prostatektomi är att sjukskrivningen efter en operation blir kortare. Patienterna blöder generellt sett mindre och det har också visat sig under senare år att cancerresultaten är bättre än vid öppen konventionell kirurgi. Med robotoperation kan vi spara nerver i högre utsträckning även vid lite fulare prostatacancer än vad man klarar av vid öppen operation. Patienterna går i regel hem dagen efter.

Utöver Markus Aly närvarar ytterligare en kirurg som står alldeles intill patientbritsen och assisterar. Han har koll på de extra portarna. I teamet ingår även en operationssjuksköterska, en undersköterska och en narkossköterska.  

Kalle Svennersten står alldeles intill patientbritsen och assisterar kirurg Markus Aly.

"Det känns hur som helst skönt att operationen är gjord"

Leif Solnestam svarar på tredje ringsignalen. Han blev en natt på sjukhuset efter operationen, sedan kom äldsta sonen och hämtade honom. Då kände han sig rätt pigg. De handlade mat och åkte förbi apoteket och hämtade ut medicin. Nu, tre dagar senare, är han inte fullt så alert. Svullnad och ömhet gör att han har svårt att sitta som vanligt på en stol. Och så är det lite kämpigt med smärtan.  

– Det är framför allt katetern som spökar. Den biter till med jämna mellanrum och gör att jag tappar fokus. I natt låg jag fel så katetern läckte. Jag fick byta alla sängkläder.  

Men, det är inte värre än att han kan hantera det ett tag till, påpekar han. Än har han inte behövt ta de snabbverkande smärtstillande tabletterna.  

– Så snart katetern och agrafferna, klamrarna som håller ihop såren, tas bort hoppas jag komma i bättre form. Det känns hur som helst skönt att operationen är gjord.

Assisterande kirurgen Kalle Svennersten står alldeles intill patientbritsen och har koll på de extra snitten

För Markus Aly och hans team har höstens lördagsoperationer skapat fler möjligheter att få in patienter som väntar på operation nu i rimlig tid. 

– Det är skönare att inte ha så många på kö. Förhoppningsvis hinner man med lite utveckling och andra bitar som blivit eftersatta de senaste åren. Vi har gasat på rätt ordentligt från en situation som var ganska påfrestande från början. Nu behöver vi också hämta andan. 

Text: Nneka Magnusson Amu.
Foto: Joakim Lindberg.