Marie Evans

Fakta

Jag började arbeta på njurmedicin på Huddinge sjukhus direkt efter läkarexamen som vik ul och efter AT i Norrtälje återvände jag till njurmedicin på Karolinska som ST-läkare. Redan tidigare intresserade jag mig för epidemiologi och min avhandling gjorde jag på en av de första kohorterna på avancerad kronisk njursjukdom som finns. Vi undersökte där både etiologiska och prognostiska faktorer för försämring av njursjukdom, bland andra läkemedel samt miljöfaktorer. 

Efter min disputation 2010 blev det några intensiva år för att göra klar min dubbelspecialisering samtidigt som jag blev styrelseledamot i Svenskt njurregister och ansvarig för den njurmedicinska öppenvårdsrapporteringen. Jag hjälpte sedan till att utveckla det av andra nyligen startade CKD-registret (SRR-CKD), som idag är världens största register för avancerad kronisk njursjukdom före start i njurersättande behandling. Under 2016/2017 åkte jag sedan med familjen till England och gjorde min post-doc vid UK Renal Registry i Bristol. Jag har annars hela tiden varit verksam på Karolinska Universitetssjukhuset och idag är jag överläkare på Rosenlunds dialysdagvård, ME Njurmedicin, där jag är medicinskt ansvarig för hem- och själv hemodialysverksamheten. 

Forskargruppen

Vi bedriver framförallt njurmedicinsk klinisk forskning med fokus på kardiorenala samband samt livskvalité och symtom vid olika stadier och i olika njurersättande behandlingar.  Jag är huvudhandledare för två doktorander som främst bedriver epidemiologisk forskning med utgång från Svenskt Njurregister, eller andra insamlade kliniska data. Vårt intresse är att undersöka hur väl evidensbaserade behandlingar och etablerade biomarkörer i en mer njurfrisk population är effektiva även hos personer med avancerad njursvikt. Det kan röra sig om måluppfyllnad för blodtrycksbehandling, värdering av troponiner eller hbA1c, eller nyare läkemedel för antikoagulation och hjärt/njursvikt. Vi intresserar oss även för andra frågeställningar inom det kardiorenala området så som prediktionsmodeller för njursvikt,  försämring av hjärtsvikt och andra prognostiska faktorer för tex dialysaccess och kärlsjukdom, samt ett specialprojekt vi bedriver inom covid-19. Vår grupp består även av kliniska forskare och en planerad doktorand som undersöker sambandet mellan livskvalitet och njursviktssymtom före och efter start i olika njurersättande behandlingar och vid olika stadier av njurfunktion. En forskningsfråga som vi undersöker tillsammans i ett större europeiskt projekt är hur och när dialysbehandling kan vara bra för äldre personer med avancerad njursvikt ur ett livskvalitetsperspektiv. Under våren arbetar vi även för att utveckla en digital applikation så att personer med njursvikt ska kunna rapportera sina symtom via nätet. 

Vad fick dig intresserad för den här forskningen?

När man arbetar som kliniker och möter personer med kronisk njursvikt är det påtagligt hur ofta som det inte finns evidens för de behandlingar som vi rekommenderar eftersom många kliniska prövningar exkluderar personer med njurfunktionspåverkan. Även om randomiserade prövningar behövs så är det inte alltid det fungerar att göra en sådan, och det finns många frågeställningar som vi kan undersöka med våra observationella data. Våra svenska register ger oss fantastiska möjligheter att göra väl designade epidemiologiska studier där vi kan utnyttja nya statistiska metoder för att hantera sådant som confounding, som man alltid måste beakta i observationsstudier. Sedan tycker jag att det är viktigt att även i studiesammanhang oftare belysa sådant som är viktigt för patienter, så som symtom och livskvalitet. För många personer kan förändring i livskvalitet vara det mest betydelsefulla måttet. 

Vad händer i ditt forskningsliv nu?

Just nu är det väldigt intensivt och roligt eftersom vi håller på att starta en stor internationell klinisk prövning (SACK) som jag är principal investigator för. Det är en studie där vi kommer att randomisera personer med avancerad njursvikt och förmaksflimmer till behandling med eller utan antikoagulation med apixaban i låg dos. Vi hoppas med den studien kunna besvara om antikoagulationsbehandling är effektivt för att förebygga stroke utan att orsaka alltför många allvarliga blödningar. Vi hoppas på att inkludera första patienten inom en månad.