Katerini Chatzidionysiou

Fakta

Jag fick min läkarlegitimation i Grekland och 2009 flyttade jag till Stockholm för att göra min ST utbildning och för att forska inom reumatologi. Jag började jobba som forskningsläkare i klinisk forskningsenhet på reumatologkliniken KS. Så småningom blev jag doktorand på KI och disputerade inom området biologisk behandling vid reumatoid artrit. Jag är numera medicinsk ansvarig för vår kliniska forskningsenhet (KFE), där vi bedriver flera sponsrade läkemedelsstudier, men också flera prövarinitierade studier inom flera sjukdomsområden, såsom reumatoid artrit, systemisk skleros, myosit, Covid, Covid vaccination, mm.  

Ny forskningsstudie – reumatologiska immunorelaterade biverkningar av checkpoint hämmare

Ett av mina forskningsprojekt fokuserar på reumatiska immunorelaterade biverkningar (irAEs) av cancer immunterapi med immun-checkpoint hämmare (ICI). Vi undersöker i djupet de kliniska fenotyper av denna nya gruppen av reumatologiska sjukdomar, de immunopatologiska mekanismer bakom uppkomst av de, och de optimala behandlingsstrategier.

Immunterapi med ICI har revolutionerat behandlingen av flera cancerformer, såsom melanom, och indikationslista blir allt längre. Tusentals patienter erhåller nu onkologisk immunterapi årligen i Sverige. Flera olika ICI har fått indikation för olika cancerformer, såsom lungcancer, malignt melanom, njurcancer, mm. Eftersom ICI verkningsmekanism är att lätta på bromsar i immunförsvaret är de flesta biverkningar som ses relaterade till autoimmunitet. Upp till 90 % av patienterna får irAE. De kan uppstå i alla kroppens organ och kan bli mycket allvarliga, t.o.m. dödliga. Tidig och korrekt diagnostik, rätt handläggning och multidisciplinärt samarbete mellan olika specialiteter är avgörande. Reumatologiska irAEs har rapporterats hos 15-30 % av patienter behandlade med ICI. Det är ganska vanligt med utveckling av artrit, polymyalgia reumatika, sicca syndrom och myosit. De brukar uppstå tidigt efter insättning av ICI och kan bli kroniska. Reumatologiska irAEs kan påverka signifikant livskvalitet av patienter och vi kallas att behandla de patienterna. Om inte optimalt behandlade, det kan leda till utsättning av ICI, vilket kan negativt påverka patienternas överlevnad. 

Behandlingen av irAEs utgör en stor klinisk utmaning. Även om vi har i nuläget flera effektiva immunomodulerande läkemedel, vi eftersträvar en balans mellan effektiv kontroll av inflammationen och symtpom av irAEs men utan en kraftig suppression av immunförsvar, eftersom effekten av ICI behandling beror på ett aktivt immunsystem.

Det övergripande syftet med våra projekt är att förbättra behandlingen av ICI inducerad artrit. Kortison är förstalinjens behandling. Det finns emellertid forskning som tyder på att kortison kan eventuellt minska effekten av de ICI, genom att påverka effektiviteten av de antitumorala T celler. Å andra hand, nyare, mer specifika behandlingar såsom antikroppar som blockerar interleukin 6 (IL6) kan ha bättre antiinflammatorisk effekt medan de inte interfererar med ICI's behandlingseffekt. Det finns evidens att det kan till och med finnas en synergistisk effekt mellan IL6 blockad och ICI. Vi kommer att jämföra i en randomiserad, internationell klinisk studie, effektivitet och säkerhet av tocilizumab (antikropp som blockerar IL6 receptor) med kortison som första linjens behandling, vid måttlig/svår artrit orsakad av ICI. Om vi kan bekräfta vår hypotes, att tocilizumab är superior till kortison, det skulle leda till ett paradigmskifte i behandlingen av denna nya sjukdomsentitet.

Det här blir den första randomiserad, kontrollerad, proof-of-concept klinisk studie inom området. Det är en internationell, multicenter, prövarinitierad studie, och Karolinska är huvud-site. Det är oerhört spännande att designa, organisera och koordinera en sådan studie, men samtidigt det är en stor utmaning. Karolinska är ledande inom klinisk forskning. Det är viktigt att fortsätta stödja kliniska forskare och prövarinitierade studier. Flera obesvarade, högst kliniskt relevanta frågeställningar, som har med optimering av behandling, biomarkörer och säkerhet att göra, måste drivas av oss, oberoende kliniska forskare, och min förhoppning är att se flera sådana studier och mer stöd från Karolinska de kommande åren.