Epilepsi

Vid epilepsiteamet för barn bedrivs specialiserad och högspecialiserad epilepsivård för barn och ungdomar upp till 18 års ålder. Barnepilepsiteamet ingår i samarbetet EpilepsiCentrum Karolinska som integrerar epilepsivård för barn och vuxna samt sjukvård och forskning.

Barnepilepsiverksamheten vid Tema Barn Karolinska/Astrid Lindgrens Barnsjukhus

Teamet för barnepilepsi ingår i EpilepsiCentrum Karolinska. Vi har landets största epilepsiverksamhet för barn med ca 1600 patienter vid våra mottagningar i Huddinge och Solna. Vi handlägger också barn från andra regioner för högspecialiserad vård: akut, tillfälligt för ”second opinion”,  eller mer långvarigt. Vi har en komplett arsenal av basala och avancerade undersöknings- och behandlingsmetoder. Vid utredning av epilepsi samarbetar vi nära med de neurofysiologiska, neuroradiologiska och nuklearmedicinska verksamheterna samt med Karolinska Universitetslaboratoriet. Vi har vårdplatser för epilepsi på den neuropediatriska vårdavdelningen och vi har dagliga ronder på barnintensivvårdsavdelningen (BIVA) som har stor erfarenhet av epilepsi. I den högspecialiserade vården såsom epilepsikirurgisk utredning och behandling, genetisk och neurometabol diagnostik och precisionsmedicin samarbetar vi nära inom ramen för EpilepsiCentrum Karolinska med epilepsiteamet för vuxna, den neurokirurgiska verksamheten, Centrum för Medfödda Metabola sjukdomar (CMMS), Precisionsmedicinskt Centrum Karolinska (PMCK), Centrum för sällsynta diagnoser (CSD) och Science for Life Laboratory (SciLifeLab). EpilepsiCentrum Karolinska innefattar också epilepsiforskning i samarbete mellan sjukhuset, Karolinska Institutet och KTH. 

Vad är ett epilepsianfall

Ett epilepsianfall är plötsligt uppträdande symtom orsakade av okontrollerade elektriska urladdningar i hjärnan. De flesta epilepsianfall går över inom en eller några minuter. Det finns också epilepsianfall som bara varar några sekunder. I enstaka fall kan ett epilepsianfall bli långvarigt – det kallas status epileptikus och är ett farligt tillstånd som kräver omedelbar akutsjukvård. Epilepsianfall kan se ut på många olika sätt och ofta men inte alltid ingår muskelryckningar. Ibland är medvetandet påverkat så att personen är förvirrad eller verkar frånvarande eller är helt medvetslös. Epilepsianfall kan vara provocerade av någon akut faktor såsom exempelvis lågt blodsocker, infektion eller stroke. Den vanligaste typen av provocerat epilepsianfall är feberkramper hos barn. Provocerade epilepsianfall är inte grund för epilepsidiagnos.

Vad är epilepsi

Epilepsi är ett tillstånd med återkommande oprovocerade epileptiska anfall och är den vanligaste kroniska neurologiska sjukdomen. Epilepsi drabbar ca en av 26 individer någon gång under livet. Störst är risken att insjukna under de första levnadsåren samt i hög ålder sent i livet, men individer i alla åldrar kan drabbas. Epilepsi som börjar under barndomen kan ha många olika orsaker och olika symtom. Prognosen varierar från epilepsi med lättbehandlade anfall som läker ut när barnet växer, till svårbehandlad epilepsi med s k läkemedelsresistenta anfall, andra neurologiska symtom utöver anfall samt påverkan på barnets allmänna utveckling, kognition, språk och motorik.

Vilka är orsakerna till epilepsi

Epilepsi kan ha många olika orsakar. Ibland är orsaken något man kan se vid avbildning av hjärnan med magnetkameraundersökning och det kallar vi strukturella orsaker. Exempel på det är ärrbildning efter blödning eller hjärninflammation eller en medfödd missbildning eller en tumör. Oftare är orsaken genetisk i form av en medfödd känslighet hos hjärnan. Ibland försvinner denna känslighet när barnet växer och hjärnan mognar men ibland kvarstår känsligheten hela livet.

Vilka undersökningar görs vid epilepsi

För att fastställa att ett barn har epilepsi tas en noggrann sjukhistoria avseende de anfallssymtom barnet har haft. Detta är den viktigaste informationen. Ibland har förälder eller annat vittne också kunnat filma ett anfall. För att stödja epilepsidiagnosen görs också en eller flera EEG (elektroencefalogram) undersökningar. Vid misstanke om att orsaken kan vara strukturell görs magnetkameraundersökning. Små barn behöver sövas för detta. Ibland ingår genetisk eller s k neurometabol undersökning för att utreda orsaken till epilepsin. Ibland görs s k video-EEG inneliggande på avdelning under ett eller flera dygn med syfte att registrera när barnet får ett anfall. Vid läkemedelsresistent epilepsi används ett flertal andra mer avancerade undersökningsmetoder för att kartlägga epilepsin och bedöma om den är lämplig för kirurgisk eller annan icke-farmakologisk behandling.

Vilka behandlingar finns vid epilepsi

Grunden i epilepsibehandling är läkemedel. Vi har idag tillgång till ett tjugotal olika epilepsiläkemedel. Läkemedelsbehandlingen vid epilepsi är inte botande utan syftar till att förhindra anfall utan besvärliga biverkningar. En tredjedel av alla med epilepsi blir inte anfallsfria med läkemedel och då finns det några andra behandlingsmetoder: kirurgisk behandling, vagusnervstimulering och kostbehandling med s k ketogen diet. Ett barn med epilepsi har ibland, beroende på den underliggande orsaken, andra svårigheter som kan behöva behandlas. Exempel på det är sömnsvårigheter, oro, nedstämdhet och olika grader av inlärningssvårigheter. Såväl psykologisk behandling som läkemedel kan bli aktuella. Pedagogisk bedömning och anpassningar under och utanför skoltid behövs ofta.

Vilka ingår i epilepsiteamet

Eftersom epilepsi kan ge olika svårigheter och påverka olika delar av tillvaron så ingår många olika professioner i epilepsiteamet. Utöver barnneurolog och epilepsisjuksköterska kan barnen med epilepsi och deras föräldrar vid behov få träffa psykolog, logoped, fysioterapeut, arbetsterapeut, pedagog, kurator och dietist vilka också ingår i teamet. Teamets neurokirurg är viktig vid läkemedelsresistent epilepsi där kirurgisk behandling övervägs. 

Webbredaktör:

Granskare: Anna Freisinger , Verksamhetschef

Uppdaterad: