Drogtestning - Vanliga frågor och svar

Drogtestning sker både inom sjukvården (t.ex. beroendevården och socialtjänsten) samt som en del av slumpmässig drogtestning av personalen på en del arbetsplatser (så kallade arbetsplatsprov). På de arbetsplatser där det finns en drogpolicy kan drogtesten även tas vid misstanke på intag. Drogtestning förekommer även vid nyanställningar/rekryteringar inom vissa branscher, exempelvis polisen och militären.

På en del arbetsplatser förekommer slumpmässig drogtestning av personalen (samt ibland vid misstanke) enligt en upprättad drogpolicy, där det tydligt ska framgå vad syftet är, hur det går till och vad som händer vid positivt prov. Arbetsplatsprov avidentifieras och kodas för att inte de som hanterar provet (analyserar och svarar ut detta ) ska ha kännedom om vilken individ det är som har lämnat provet.

Arbetsplatsprov hanteras enligt "chain of custody" och det måste tas minst ett A- och B-prov vid ett och samma tillfälle. Dock ska alltid gällande provtagningsanvisning följas noggrant.

Sjukvårdsprov är de prov som analyserats inom sjukvården, beroendevården, inom socialtjänsten etc. Dessa prov är inte avidentifierade och det krävs heller inte att de hanteras enligt chain of custody. Inga B-prov förekommer för sjukvårdsprover.

MRO står för medical review offficer. En MRO är en läkare (vanligtvis inom företagshälsovården) som har genomgått en MRO-utbildning. Alla positiva svar på arbetsplatsprov ska gå till en MRO för medicinsk bedömning om det finns en legitim förklaring till det positiva (såsom aktuell, ordinerad läkemedelsbehandling). MRO-läkare utgör därför den sista länken i kedjan mellan provinlämning, labortoriet, analys, svarsrapportering och kommunikation av positiva resultat.

Chain of custody innebär att man i varje steg ska kunna följa drogtestet, med början från den övervakade provtagningen då provlämnaren lämnar sitt prov till att det slutliga svaret besvaras till beställaren. All transport, hantering och lagring under denna kedja registreras och ska gå att spåra. MRO och provlämnare har rätt att begära eventuell B-provsbeställning och även detta måste loggföras.

Allt detta för att man i efterhand ska kunna säkerställa att allt har gått rätt till, och för att det rent juridiskt ska kunna bedömas som ett giltigt prov (och attt provet inte har förväxlats eller hanterats felaktigt).

Se provtagningsanvisningar för respektive substans https://www.karolinska.se/provtagningsanvisningar.

Ja, så gott som all provtagning inom sjukvården baseras på informerat samtycke till analysen. Det gäller även drogtestning via företagshälsovården.

Om man önskar beställa en B-provsanalys ska begäran inkomma skriftligt. Maila till funktionsbrevlådan: farmakologi.karolinska@regionstockholm.se. I mailet ska följande information finnas med:

• Vem som är kund/frågeställare/beställare
• Kontaktperson hos kund (MRO-läkare)
• Adress och telefonnummer till kontaktpersonen
• Provets identitet (t ex. RID-nummer eller flaskkod)
• Frågeställning (vilken analys/substans det gäller)

Observera att resultat från B-provsanalyser endast svaras ut till svarsmottagare på den ursprungliga beställningen.

Nej, det kostar ingenting att beställa B-provsanalys.

Ett par veckor, eftersom B-prov oftast analyseras på annat laboratorium, vilket gör att det tar tid innan svar erhålls.

Var god kontakta Kundservice vid Karolinska Universitetslaboratoriet gällande frågor om priser för olika analyser: https://www.karolinska.se/for-vardgivare/karolinska-universitetslaboratoriet/kontakta-oss/.

Generellt sett nej. Droganalyslaboratoriet vid Karolinska Universitetslaboratoriet bistår endast med enbart verifieringsanalyser till andra laboratorier där ett avtal finns upprättat. Screeninganalysen har då redan skett med en ackrediterad analysmetod.

Nej, vi utför inte sådana analyser. Man kan eventuellt vända sig till Nationellt Forensiskt Centrum (NFC) i Linköping.

Vid Karolinska Universitetslaboratoriet analyseras droger i urin och saliv (egentligen munvätska). I första hand bör man välja att analysera droger i urin, men salivprov kan uppfattas som mindre integritetskränkande än urinprov.

Fler substanser går för närvarande att analysera i urin jämfört saliv.

För fullständigt sortiment, var god se provtagningsanvisningar: https://www.karolinska.se/provtagningsanvisningar.

Provtagningen vid urinprov bör ske standardiserat, av van och utbildad personal, övervakat och i särskilda lokaler för att minska risken för manipulation, framförallt vad gäller arbetsplatsprov.

Salivprovtagning kan uppfattas som mindre integritetskränkande än urinprov. Två sätt finns tillgängliga för insamling av prov:

  Alternativ 1: Munvätskan samlas upp med Quantisals provtagningskit med en spatel   som håller ett filter. När indikeringsfönstret på spatelns skaft visar ett blått färgomslag   stoppas spateln ner i medföljande provrör som innehåller en blå buffertlösning.

  Alternativ 2: Munvätskan samlas upp med Greiner Bio-One provtagningskit som   innebär att en gul vätska sköljs i munnen under 2 minuter och spottas därefter ut i en   burk. Från denna burk fyller man sedan provtagningsrör som skickas till laboratoriet   för analys. (OBS! endast ”Utökad drogtest i saliv” kan beställas med detta kit.)

Se Drogtester provtagningsbeskrivningar

I första hand bör man välja att analysera droger i urin, men salivprov kan uppfattas som mindre integritetskränkande än urinprov.

Fler substanser går för närvarande att analysera i urin jämfört saliv.

Detektionstiden är rent generellt något längre i urin än i saliv (ca 3–4 dygn jämfört med 1–2 dygn), vilket kan ha betydelse vid diagnostik av cannabisintag, men undantag förekommer.

Det kan även vara så att möjligheterna hos den provtagande enheten i vissa fall styr val av provmaterial/vävnadsvätska.

Påvisande av en substans i blodet kan underlätta den kliniska bedömningen av symtombilden hos en påverkad person.

Men blodprover används annars vanligen för att hitta rätt dos för en enskild patient vid läkemedelsbehandling genom att bedöma terapeutisk effekt och/eller biverkningar eller förgiftningssymtom i relation till uppnådd exponeringsnivå i blodet. Det gäller förstås även läkemedel med missbrukspotential.

Ofta försvinner kroppsfrämmande substanser relativt snabbt från blodet och tidsfönstret för att detektera ett tidigare intag blir därför relativt kort, särskilt om man jämför med motsvarande analyser på metaboliter/nedbrytningsprodukter i urin. Ur den aspekten kan det därför vara mer fördelaktigt att använda sig av urin för drogtest och inte blodprov.

Nej, det går inte längre att beställa analys av droger från utandningsluftsprov. Analysen var behäftad med låg känslighet och har därför utgått från vårt sortiment.

På en del arbetsplatser förekommer slumpmässig drogtestning av personalen (samt ibland vid misstanke) enligt en upprättad drogpolicy, där det tydligt ska framgå vad syftet är, hur det går till och vad som händer vid positivt prov.

Arbetsplatsprov avidentifieras och kodas för att inte de som hanterar provet (analyserar och svarar ut detta) ska ha kännedom om vilken individ det är som har lämnat provet. Arbetsplatsprov hanteras enligt en specifik rutin ”chain of custody” och det måste alltid tas minst ett A- och B-prov vid ett och samma tillfälle. Dock ska alltid gällande provtagningsanvisning följas noggrant.

Sjukvårdsprov är de prov som analyserats inom sjukvården, beroendevården, inom socialtjänsten etc. Dessa prov är inte avidentifierade och det krävs heller inte att de hanteras enligt chain of custody. Inga B-prov förekommer för sjukvårdsprov.

Vid arbetsplatsprov tas alltid ett A- respektive B-prov vid ett och samma tillfälle.

A-provet är det prov som i första hand analyseras och svaras ut. B-provet kan ses som ett reservprov och att tillgå vid tveksamheter eller invändningar mot A-provsanalysen.

På begäran kan B-provet analyseras (vanligen på ett annat laboratorium) för att kontrollera om resultatet överensstämmer med A-provet. Inför en B-provsanalys kontrolleras ursprunglig försegling av B-provet och att hela analyskedjan (”chain of custody”) därmed är intakt från provlämnare till B-provsanalys.

Om resultatet på B-provet inte överensstämmer med A-provet gäller resultatet på B-provet, men det utförs alltid en intern utredning för att förklara skillnaderna.

Det slutliga resultatet meddelas MRO-läkaren (medical review officer).

Det bör tilläggas att A-provsanalysen i sig är av högsta tillgängliga kvalitet och innehåller flera säkerhetssteg. Att behöva använda B-provet för ny, oberoende analys är ovanligt och det är mer ovanligt att B-provsanalysen inte överensstämmer med resultatet från A-provet.

Det är viktigt att provtagningen övervakas och sker enligt de provtagningsanvisningar som finns för att minska risken för manipulation. Drogtestning i arbetslivet (exempelvis slumpmässig drogtestning av personalen) sker ofta även oannonserat, vilket minskar risken för att provlämnaren förberett sig på att manipulera provet på något sätt.

Vid urinprov analyseras även alltid kreatinin som är en substans som normalt alltid finns i äkta urin. Detta görs dels för att se hur pass utspädd (lågt kreatinin) eller koncentrerad (högt kreatinin) urinen är och dels som ett kvitto på att provet är ett urinprov (även om manipulation också av detta förekommer).

Vi har ingen specifik metod för att verifiera att provet innehåller djururin om misstanke om detta skulle föreligga. Det är därför viktigt att det är övervakad provtagning vid drogtestprovtagning för att minimera och förhindra manipulation av provet.

Nej, vi har ingen specifik metod för detta. Det är därför viktigt att det är övervakad provtagning vid drogtestprovtagning för att minimera och förhindra manipulation av provet. 

Provvätskan som skickas till laboratoriet ska ej ha varit i kontakt med någon form av teststicka eller annat tillfört material.

Detta då man vill undvika att teststickan/snabbstickan exempelvis släpper reagens eller liknande till provvätskan och för att minimera risken för kontamination av provvätskan.

Om man därför inför användande av teststicka/snabbsticka förutsätter att provet kan behöva skickas vidare för analys måste provet först delas upp, varefter enbart den del som inte nuddat teststickan kan skickas.

Var god se provtagningsanvisningar för respektive substans på följande sida där vårt sortiment är sökbart:

https://www.karolinska.se/provtagningsanvisningar

Först utförs en screeninganalys (sållningsanalys) av provet, oftast med hjälp av en immunokemisk metod (ger hög kapacitet, d.v.s. många analyser på kort tid). Förenklat använder man sig av antikroppar som binder in till den aktuella substansen man vill påvisa, men bara om substansen finns i det aktuella provet. Binder antikropparna in kan det detekteras och screeningen blir positiv. Det finns viss risk för korsreaktivitet vid denna analys, d.v.s. liknande substanser kan binda till sig antikropparna och ge positivt utslag, varför positiva screeningresultat måste verifieras.

Verifieringsanalysen sker med en metod som baseras på kromatografisk separation kombinerad med masspektrometrisk detektion (LC-MS, LC-MS-MS), vilket är mer tidskrävande men möjliggör mycket specifik detektion av den substans man är intresserad av att mäta.  I vissa fall används LC-MS-baserad teknik redan vid screeningsteget.

Screeninganalysen (sållningsanalysen) är till för att snabbt sålla bort de prover som är negativa medan preliminärt positiva prover går vidare till verifiering. Screeninganalysen utförs oftast med hjälp av en immunokemisk metod (ger hög kapacitet, d.v.s. många analyser på kort tid). Förenklat använder man sig av antikroppar som binder in till den aktuella substansen man vill påvisa, om substansen finns i det aktuella provet. Binder antikropparna in kan det detekteras och screeningen blir positiv. Det finns viss risk för korsreaktivitet vid denna analys, d.v.s. liknande substanser kan binda till sig antikropparna och ge positivt utslag, varför positiva screeningresultat måste verifieras.

Verifieringsanalysen sker med en metod som baseras på kromatografisk separation kombinerad med masspektrometrisk detektion (LC-MS, LC-MS-MS), vilket är mer tidskrävande men möjliggör mycket specifik detektion av den substans man är intresserad av att mäta. I vissa fall används LC-MS-baserad teknik redan vid screeningsteget.

Ackreditering krävs enligt lag för alla laboratorier som hanterar rutinprover inom sjukvården liksom drogtester i arbetslivet.

Det kan ses som en kvalitetsstämpel på att allt går rätt till vad gäller analysarbetet och att rätt kompetens finns tillgänglig. En ackreditering är ett myndighetsintygande av kvaliteten på laboratorieverksamheten. 

Gränsvärden anger vid vilken halt av substans som ett prov betraktas positivt eller negativt (det vill säga kan påvisas eller inte).

Eftersom alla biokemiska analyser har en felmarginal går det inte att betrakta mycket små signaler om en substans som positiva. Detta kan utgöra en felaktig signal som beror på andra faktorer som inte är relevant för syftet med drogtestning/missbruksdiagnostik.

Gränsvärden är delvis beroende på analysmetod men är alltid definierade på förhand för använd metod, och man eftersträvar standardisering mellan olika laboratorier. 

Om halten (koncentrationen) av en uppmätt substans anges vara större än en viss nivå innebär det att halten av denna substans är högre än det mätområde som är validerat på laboratoriet.

Över detta mätområde kan ingen tillräckligt exakt halt anges. Eftersom syftet med de flesta analyser är att påvisa intag och koncentrationen i urin inte kan användas för tolkning av mängden intagen substans, tillför en exakt bestämning av högre halter inte något för tolkningen av resultatet.  

Rent generellt kan man räkna med ca 3-4 dygns detektionstid i urin och 1-2 dygn i blod och saliv. Undantag förekommer.

Generellt sett är det svårt att göra exakta uttalanden om detektionstid eftersom omfattningen av intaget ofta är okänt och tiden för elimination från kroppen kan variera mellan individer.

Det finns dock skillnader mellan olika missbruksmedel. Vissa substanser, t.ex. cannabis och vissa anabola steroider, kan efter omfattande intag påvisas i urinen under mycket lång tid. Andra substanser elimineras fortare från kroppen och kan påvisas under något till några dygn efter intag.

Provvätskan som skickas till laboratoriet ska ej ha varit i kontakt med någon form av teststicka eller annat tillfört material.

Detta då man vill undvika att teststickan/snabbstickan exempelvis släpper reagens eller liknande till provvätskan och för att minimera risken för kontamination av provvätskan.

Om man därför inför användande av teststicka/snabbsticka förutsätter att provet kan behöva skickas vidare för analys måste provet först delas upp, varefter enbart den del som inte nuddat teststickan kan skickas.

Alla verifikationsanalyser vid Karolinska Universitetslaboratoriet sker med en kombination av kromatografi och masspektrometri, som specifikt påvisar den analyt/substans man är intresserad av att mäta. Korsreaktivitet eller förväxling med andra substanser i provet är därför generellt sett mycket osannolik för dessa analyser.

Den första utsållningen, den så kallade screeninganalysen, utförs däremot (i de flesta fall) med en immunokemisk metod med lägre selektivitet (antikroppar binder in till substansen). Korsreaktivitet kan därför finnas för screeninganalyserna om liknande substanser binder till sig antikropparna. Vissa screeninganalyser görs dock direkt med en kromatografisk metod. 

Var god se provtagningsanvisningar för respektive substans på följande sida där vårt sortiment är sökbart:

https://www.karolinska.se/provtagningsanvisningar

Nej, vi utför inte sådana analyser. Man kan eventuellt vända sig till Nationellt Forensiskt Centrum (NFC) i Linköping.

Först utförs en screeninganalys (sållningsanalys) av provet, oftast med hjälp av en immunokemisk metod (ger hög kapacitet, d.v.s. många analyser på kort tid). Förenklat använder man sig av antikroppar som binder in till den aktuella substansen man vill påvisa, men bara om substansen finns i det aktuella provet. Binder antikropparna in kan det detekteras och screeningen blir positiv. Det finns viss risk för korsreaktivitet vid denna analys, d.v.s. liknande substanser kan binda till sig antikropparna och ge positivt utslag, varför positiva screeningresultat måste verifieras.

Verifieringsanalysen sker med en metod som baseras på kromatografisk separation kombinerad med masspektrometrisk detektion (LC-MS, LC-MS-MS), vilket är mer tidskrävande men möjliggör mycket specifik detektion av den substans man är intresserad av att mäta.  I vissa fall används LC-MS-baserad teknik redan vid screeningsteget.

Det är viktigt att provtagningen övervakas och sker enligt de anvisningar som finns för att minska risken för manipulation. Drogtestning i arbetslivet (exempelvis slumpmässig drogtestning av personalen) sker ofta även oannonserat, vilket minskar risken för att provlämnaren förberett sig på att manipulera provet på något sätt.

Vid urinprov analyseras även alltid kreatinin som är en substans som normalt alltid finns i äkta urin. Detta görs dels för att se hur pass utspädd (lågt kreatinin) eller koncentrerad (högt kreatinin) urinen är och dels som ett kvitto på att provet är ett urinprov (även om manipulation också av detta förekommer).

Om halten (koncentrationen) av en uppmätt substans anges vara större än en viss nivå innebär det att halten av denna substans är högre än det mätområde som är validerat på laboratoriet.

Över detta mätområde kan ingen tillräckligt exakt halt anges. Eftersom syftet med de flesta analyser är att påvisa intag och koncentrationen i urin inte kan användas för tolkning av mängden intagen substans, tillför en exakt bestämning av högre halter inte något för tolkningen av resultatet.  

För sjukvårdsprover kan vi i undantagsfall lämna ut godkända resultat efter motringning.

För arbetsplatsprover lämnar vi däremot inte ut några godkända resultat per telefon, av sekretesskäl. Vi kan inte säkerställa identitet på den som ringer, varför vi har som rutin att inte svara ut några svar på drogtester tagna som arbetsplatsprover över telefon.

Vid önskan om extrasvar på droganalyser (oavsett om det gäller sjukvårdsprov eller arbetsplatsprov) ska en skriftlig förfrågan om detta skickas till vår funktionsbrevlåda: farmakologi.karolinska@regionstockholm.se.

I mailet ska följande information finnas med:

• Vem som är kund/frågeställare/beställare och kontaktperson hos kund
• Adress och telefonnummer till kontaktpersonen
• Provets identitet (t ex. RID-nummer eller flaskkod)
   

Observera att provsvar endast skickas ut igen till den ursprungliga beställaren (d.v.s. inga provsvar skickas till någon ny mottagare).

Det är viktigt att provtagningen övervakas och sker enligt de provtagningsanvisningar som finns för att minska risken för manipulation. Drogtestning i arbetslivet (exempelvis slumpmässig drogtestning av personalen) sker ofta även oannonserat, vilket minskar risken för att provlämnaren förberett sig på att manipulera provet på något sätt.

Vid urinprov analyseras även alltid kreatinin som är en substans som normalt alltid finns i äkta urin. Detta görs dels för att se hur pass utspädd (lågt kreatinin) eller koncentrerad (högt kreatinin) urinen är och dels som ett kvitto på att provet är ett urinprov (även om manipulation också av detta förekommer).

Kreatinin bildas i kroppens muskler och är ett vanligt mått på njurfunktionen (när man mäter kreatininvärdet i blodet). Eftersom det filtreras ut ur kroppen via njurarna går det även att mäta kreatinin i urin.

Kreatinin i drogtest i urin mäts för att kontrollera att provet faktiskt är ett urinprov (även om manipulation av detta förekommer). Genom att mäta kreatinin i urin kan man även se hur pass koncentrerad (högt kreatinin) eller utspädd (lågt kreatinin) urinen är.

Om kreatinin i urin är <2 mmol/L innebär detta att provet är ovanligt utspätt. Det kan exempelvis ske efter intag av stora mängder vätska inför provlämning men även genom manipulation av provet med tillsats av vatten.

I utspädda prover (kreatinin <2 mmol/L) är negativa resultat osäkra d.v.s. det finns en risk att koncentrationen av missbrukssubstanser i urinen sjunkit ner under analysens känslighetsgräns. I dessa fall gäller ovissheten om ett mer ordinärt urinprov skulle vara positivt för en substans som inte kan påvisas med säkerhet i utspätt prov.

Man bör därför överväga att ta ett nytt prov vid negativt resultat om kreatinin är <2 mmol/L.

Observera att positiva resultat fortfarande betraktas som säkra, eftersom dessa har blivit positiva trots ett ovanligt utspätt urinprov.

Nej. Positiva resultat är säkra, även vid ovanligt utspätt prov (kreatinin <2 mmol/L). Dessa prov har ju blivit positiva trots den ovanliga utspädningen.

Ett urinprov med extremt lågt kreatinin på <0,3 mmol/L är utsatt för ovanliga utspädningseffekter och kan därmed inte betraktas som godkänt.

Det är svårt att kunna bevisa om vatten tillsatts provet i efterhand, eller om provlämnaren har intagit stora mängder vätska innan provtagningen (om det är fysiologiskt möjligt), eftersom det borde ge en snarlik effekt på kreatinin och densitet.

Oavsett metod kan provet inte godkännas. Man bör ta om ett sådant prov, precis som i de fallen med negativt urinprov och kreatinin <2 mmol/L. Viktigt är att provtagning sker under standardiserat förhållande, exempelvis fyra timmars vätskekarens och att man använder sig av övervakad provtagning.

Nej.

Det är omöjligt att bedöma halten i ett enstaka urinprov i relation till intagen dos då halten i urin bl.a. beror på hur lång tid som förflutit från senaste dos, dess omsättning i kroppen och slutligen eliminering genom njurarna till urinen.

Allt detta ger en mycket stor variation mellan individer och mellan olika provlämningstillfällen.

Om halten (koncentrationen) av en uppmätt substans anges vara större än en viss nivå innebär det att halten av denna substans är högre än det mätområde som är validerat på laboratoriet.

Över detta mätområde kan ingen tillräckligt exakt halt anges.

Eftersom syftet med de flesta analyser är att påvisa intag och koncentrationen i urin inte kan användas för tolkning av mängden intagen substans, tillför en exakt bestämning av högre halter inte något för tolkningen av resultatet.  

Provvätskan som skickas till laboratoriet ska ej ha varit i kontakt med någon form av teststicka eller annat tillfört material.

Detta då man vill undvika att teststickan/snabbstickan exempelvis släpper reagens eller liknande till provvätskan och för att minimera risken för kontamination av provvätskan.

Om man därför inför användande av teststicka/snabbsticka förutsätter att provet kan behöva skickas vidare för analys måste provet först delas upp, varefter enbart den del som inte nuddat teststickan kan skickas.

Vanliga läkemedel kan i vissa fall förklara positiva drogtest. Detta kan t.ex. bero på den aktiva substansen eller dess metaboliter.

Ett exempel är selegilin (medel vid Parkinsons sjukdom), som bl.a. metaboliseras till l-metamfetamin och l-amfetamin och som därför kommer att ge positivt amfetaminprov.

Andra exempel är t.ex. kodein som förekommer i smärtstillande läkemedel, etylmorfin som förekommer i hostdämpande läkemedel och bensodiazepiner som förekommer som enskilda läkemedel.

En screeninganalys utförd på ett ackrediterat laboratorium är generellt sett mer träffsäker än screeningmetoder med så kallade teststickor (snabbtest) som förekommer ute på avdelningar.

Bedömningen av teststickor är dessutom ofta subjektiv (visuell avläsning av en urinsticka) och det går heller inte att spara analysdata. Vi kan inte besvara frågor om eventuella felkällor, korsreaktivitet eller tolkning av svar på teststickor, eftersom vi inte tillräckligt väl känner till dessa olika produkters prestanda. Möjligen kan tillverkaren/leverantören av teststickor/snabbstickor vara behjälplig i detta avseende.

Vi kan inte besvara frågor om eventuella felkällor, korsreaktivitet eller tolkning av svar på så kallade teststickor (snabbtest), eftersom vi inte tillräckligt väl känner till dessa olika produkters prestanda

Möjligen kan tillverkaren/leverantören av teststickor/snabbstickor vara behjälplig i detta avseende.

Notera att en screeninganalys utförd på ett ackrediterat laboratorium generellt sett är mer träffsäker än screeningmetoder med teststickor.

Akut toxikologisk screening i urin ingår inte i Klinisk farmakologis sortimentet, utan det genomförs på Klinisk kemi.

För frågor gällande denna analys får man vända sig till Kundservice vid Karolinska Universitetslaboratoriet på telefonnummer 08-517 719 99.

Det är samma metod för analys av läkemedel och växtdroger i urin. Vid positivt svar på analysen i screening och en läkemedelssubstans anges ytterligare i svaret är provet bara positivt för läkemedlet. 

Provtagningsmateriel beställs från Karolinska Universitetslaboratoriets webbutik. Information om hur du går tillväga finns här: 

webbutiken

Inform ation om tillgängliga typer av materiel finns här: Drogtester

Giftinformationscentralen har under flera år haft ett aktivt forskningssamarbete (STRIDA) med Karolinska Universitetslaboratoriet för bred analys av beroendesubstanser vid förgiftningar.

Numera är beroendeutredning i urin en kliniskt beställningsbar analys, efter konsultation med droganalysläkare. Denna analys kan beställas för klinisk diagnostik eller vid utredning av oklara akuta förgiftningsfall. Notera att prover som beställs av skälet att de kan vara värdefulla i en brottsutredning är en polisiär fråga och något som bör handläggas av Rättsmedicin Linköping och inte analyseras hos oss.

Prover som beställs av skälet att de kan vara värdefulla i en brottsutredning är en polisiär fråga och något som bör handläggas av Rättsmedicin Linköping och inte analyseras hos oss på Karolinska Universitetslaboratoriet.

Kontakta i första hand Kundservice vid Karolinska Universitetslaboratoriet på telefonnummer 08-123 719 99 eller skicka e-post till funktionsbrevlådan, som är: universitetslaboratoriet.karolinska@regionstockholm.se. 

Postadress: Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge, Klinisk farmakologi, Droganalyslaboratoriet, C2:71, 141 86 Stockholm.

Regeringens åtgärdsprogram för alkohol-, narkotika- dopnings- och tobakspolitiken (ANDT) 2015

ANDTS - riskbruk, missbruk och beroende - Socialstyrelsens hemsida

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende

Alkohol, narkotika, doping, tobak och spel (ANDTS) - Folkhälsomyndighetens hemsida

Utveckling/uppföljning inom ANDT-området - Folkhälsomyndigheten

Sveriges företagshälsor - Alkohol och droger

Företagshälsans guide för kvalitetssäkrad alkohol- och drogkontroll i arbetslivet 2019:2

Läkemedelsverkets hemsida

Swedacs hemsida

Riktlinjer för arbete inom hälso- och sjukvården (vuxenpsykiatri och beroendevård) i Region Stockholm - Psykiatristöds hemsida