Forskning från Karolinska Universitetssjukhuset ger nya rön om kvinnans fertilitet

Nyhet 2024-08-22

En ny studie från Karolinska Universitetssjukhuset visar att det finns två typer av omogna folliklar i kvinnans äggstockar, och att de sannolikt har olika uppgifter.

Enligt forskarna är bara den ena typen av folliklar involverad i att utveckla ägg. Den andra tycks i stället helt ägna sig åt att utsöndra hormoner, en process kallad signalering. Upptäckten kan få betydelse för hur vi i framtiden bedömer kvinnlig fertilitet och hur vi behandlar ofrivillig barnlöshet.

– Hittills har vi trott att alla omogna folliklar har samma förutsättningar att utvecklas till mogna ägg. Det är viktigt att förstå varför vissa folliklar verkar välja att inte mogna sitt ägg utan i stället utsöndra hormoner, och hur vi kan ta hänsyn till detta i fertilitetsbehandlingar, säger Sebastian Brusell Gidlöf, överläkare och verksamhetschef vid Medicinsk enhet Gynekologi och Reproduktionsmedicin på Karolinska Universitetssjukhuset.

Forskarna har också kunnat visa att dessa omogna folliklar, som bildas hos alla kvinnor redan i fosterstadiet, förändras under puberteten. Tidigare trodde man att de förblev vilande som en reserv. Eftersom vissa fertilitetsbehandlingar kan bli aktuella även för barn, såsom nedfrysning av folliklar hos barncancerpatienter, blir det viktigt att förstå om folliklar som samlas in före puberteten kan mogna sina ägg normalt.  

Studien är ett samarbete mellan Medicinsk Enhet Gynekologi och Reproduktionsmedicin på Karolinska Universitetssjukhuset, andra svenska universitetssjukhus i Sveafertil nätverk, Karolinska Institutet och flera nordiska forskare. Den är publicerad i tidskriften Nature Communications.

– Att studera äggstockar är en stor utmaning, ett nära samarbete mellan olika sjukhus och universitet är helt avgörande. Genom det har vi nu lärt oss betydande ny biologi om kvinnans äggstockar, säger Pauliina Damdimopoulou, ledare för forskningsgruppen, verksam vid ME Gynekologi och Reproduktionsmedicin samt forskare vid Karolinska Institutet.

Text: Anton Andersson