Sarkomkirurgi

Tumörer som har sitt ursprung i skelett eller brosk. De skiljer sig från metastaser (dottertumörer) som är en spridning av en cancer från en annan lokal till skelettet.  

Detta är en mycket ovanlig tumörtyp med totalt 100-150 fall årligen i Sverige. Skelettsarkom debuterar vanligen med djup smärta som kan finnas både i vila och aktivitet. Ibland kan man också känna en ömmande svullnad.  

Osteosarkom och Ewingsarkom utgår från benceller, men kan också sträcka sig utanför skelettet. Dessa 2 typer drabbar i fösta hand barn och unga vuxna. Behandlingen innebär vanligtvis en längre tids cytostatika (cellgifter), följd av operation och därefter ytterligare cytostatika. En del av behandlingen sköts inneliggande på sjukhus och en del kan skötas som besök över dagen. Ibland ges också strålning, framför allt till Ewingsarkom. Ibland ersätter strålning operation helt och hållet. 

Kondrosarkom utgår från broskceller och drabbar i högre utsträckning personer i medelåldern eller äldre. Det finns långsamväxande (lågmaligna) typer som har låg risk för spridning, liksom mer aggressiva (högmaligna) typer. 

Operation av skelettsarkom innebär att den sjuka skelettdelen tas bort tillsammans med eventuell tumör utanför skelettet (s.k. mjukdelskomponent). Ofta behöver skelettet rekonstrueras, och det vanligaste är då någon typ av ledprotes. Ett litet antal patienter behöver genomgå amputation för att uppnå tumörfrihet. Detta meddelas i god tid innan operationen. 

Ett sarkom är en malign tumör. Detta innebär att den riskerar att återkomma om den inte behandlas radikalt. Uppföljande kontroller innebär undersökning av operationsområdet.  De kan också sprida sig bortom den första lokalen, och då främst till lungorna. Därför ingår röntgenundersökning av lungor dels i den primära utredningen, dels i uppföljningen efter behandling av ett sarkom. Hur ofta och hur länge framgår av det standardiserade vårdförloppet (SVF) som är nationellt fastställt. 

En malign tumör som utgår från kroppens mjuka stödjevävnader och vanligen presenterar som en oöm knöl. 

Ca 250-300 personer drabbas årligen av mjukdelssarkom. Knölar som snabbt tillväxer eller är större än 5cm ska inge misstanke om mjukdelssarkom. De flesta tumörerna är oömma, och kan ligga djupt i kroppens vävnad och därför upptäckas som bifynd vid radiologisk undersökning. Ibland kan de ge symptom som smärta eller känselstörning då de pga. sin storlek trycker på till exempel intilliggande nerver.  

Totalt finns ca 40 olika subtyper, de flesta mycket ovanliga. De namnges utifrån den vävnad där de har sitt ursprung. Exempelvis utgår Liposarkom från fettväv, Leiomyosarkom från muskulatur, Angiosarkom från blodkärl och Malign perifer nervskidetumör från nervernas yttre hölje.  

De kan graderas från låggradigt till höggradigt maligna (elakartade), vilket har betydelse för behandling och prognos. Vanligast är dock att operation ingår i behandlingen och denna sker då på Karolinska Sjukhuset i Solna. Om tumören finns nära hudens yta kan det bli aktuellt med delhudtransplantation från låret eller plastikkirurgisk åtgärd för att sluta operationssåret. En tumör som ligger djupare i kroppen opereras bort med omgivande muskulatur.  

Vissa tumörtyper behandlas innan och/eller efter operationen med cytostatika (cellgifter) eller radioterapi (strålning). Denna typ av behandling kan genomföras vid en onkologklinik på ett annat sjukhus om det innebär kortare resväg för patienterna. Vid operationen skickas tumören på mikroskopisk analys för att se eventuell effekt av annan behandling samt om tumören är borttagen i sin helhet (radikalt).  

Ett sarkom är en malign tumör. Detta innebär att den riskerar att återkomma om den inte behandlas radikalt. Uppföljande kontroller innebär undersökning av operationsområdet.  Den kan också sprida sig bortom den första lokalen, och då främst till lungorna. Därför ingår röntgenundersökning av lungor dels i den primära utredningen och dels i uppföljningen efter behandling av ett sarkom. Hur ofta och hur länge framgår av det standardiserade vårdförloppet (SVF) som är nationellt fastställt.