Stort fokus på omvårdnad

Nyhet 2017-12-21

Yvonne Wengström är professor i omvårdnad på Karolinska Institutet. Hennes forskning fokuserar på att lindra symptom för cancerpatienter. Hon är också onkologisjuksköterska sedan 27 år och nu alltså en av 12 omvårdnadsansvariga på tema- och funktionsnivå.

Den dröm hon talar om handlar om att utveckla ett strukturerat sätt att bygga omvårdnadskompetens och att ge sjuksköterskan mandat i den kliniska verkligheten.

– Det allra viktigaste är att sjuksköterskor ska kunna göra karriär kliniskt, att stanna med sin kompetens nära patienten och leda och utveckla arbetet.

– Vi har inte haft den möjligheten i Sverige. Den som till exempel har disputerat blir kanske lärare och fortsätter att forska utan stark koppling till sjukhuset. Jag har själv slitit med att kunna jobba kliniskt. Innan jag fick det här uppdraget jobbade jag på timmar. Jag älskar att jobba kliniskt, att ta reda på vilka de viktigaste kliniska frågorna är just nu och att möta människor. Ibland är det mina bästa dagar, berättar Yvonne Wengström.

Med den nya organisationen ska det vara slut på slöseri med sjuksköterskornas kompetens. Den omvårdnadsmodell som Karolinska använder sig av heter magnetmodellen. Magnetmodellen används för systematisk utveckling av omvårdnad, där omvårdnad ska mätas och utvärderas och innovationer implementeras.

Gemensam grupp

Tillsammans har de omvårdnadsansvariga bildat en grupp som de kallar STOR, Strategiskt omvårdnadsråd, för att ta hand om omvårdnadsfrågor som griper över hela sjukhuset. Deras naturliga samarbetspartners är patientområdeschefer, patientflödesansvariga läkare och patientflödes- och omvårdnadsansvariga sjuksköterskor på patientområdesnivå som i sin tur har direktkontakt med alla omvårdnadschefer.

– Vi har extremt fina förutsättningar att lyckas. Det fiffiga är att det finns ett ansvar på alla nivåer i organisationen, säger Yvonne Wengström.

Tittar på vårdtyngd

STOR-gruppens första sjukhusövergripande uppdrag är att utveckla ett instrument för vårdtyngdmätningar. Det gäller att hitta ett gemensamt verktyg för hela sjukhuset, så att teman och patientområden kan jämföra sig med varandra.

– Vårdtyngdsmätningen måste kopplas väldigt tydligt till vilken kompetens som krävs närmast patienten för att vi ska kunna leverera en avancerad omvårdnad. Till exempel kan inte fem nyutbildade lämnas åt sig själva utan stöd från någon erfaren. Vi behöver bättre mätmöjligheter än idag så att vi också kan planera för rätt kompetensmix framåt.

Undersöker vad som ska mätas

STOR tittar också på kvalitetsindikatorer för omvårdnad som kan ingå i de digitala styrkorten och som krävs för att jobba enligt magnetmodellen.

– Har patienten en upprättad vårdplan, har den upprättats tillsammans med patienten och är detta dokumenterat? Finns en rehabiliteringsplan? Det här är exempel på sådant som inte mäts på ett strukturerat sätt idag som vi identifierar som värdefullt.

Meningen är att svaret på dessa frågor så småningom ska kunna hämtas i journalen.
En annan idé är att bygga in frågor till patienten, så kallade patientrapporterade utfallsmått, om bland annat biverkningar och upplevd trygghet som också knyts till journalen.

Beskriver kompetens och tar fram utvecklingspaket

Ytterligare ett sjukhusövergripande arbete är att ta fram en generisk beskrivning av sjuksköterskans kompetensområde på Karolinska.

– Vi tänker att den generiska beskrivningen sedan kan ligga till grund för beskrivningen av specialiteter.

Yvonne Wengström och hennes kollegor jobbar också stenhårt för att utveckla utbildningspaket, introduktionspaket och mentorskapsprogram för sjuksköterskor, både för dem som redan arbetar på sjukhuset och för dem som söker arbete.

– Jag tror att det är jätteviktigt att alla som söker ett arbete på Karolinska får en tydlig bild av vilken typ av kompetensutveckling de kan förvänta sig de första två åren. De ska också veta vilka möjligheter det finns att göra klinisk karriär. Nu är det äntligen möjligt!

Text och foto: Lisa Thorsén