Kia – Huddingeakutens ambassadör

Nyhet 2017-08-04

Första gången jag träffade Kia ville vi ha deltagare till en film som kunde berätta om akutmottagningen för kollegerna i Solna.

– Jag vill! sa Kia Andersson blixtsnabbt och sedan berättade hon så länge och intensivt om akutrummen att vi var tvungna att klippa henne mitt i en mening. Hennes engagemang var nästan självlysande.

Nominerad av kollegerna

Karolinapriset är sjukhusets årliga pris för föredömliga insatser i arbetet inom olika kategorier. Kollegerna som nominerade henne till Karolinapriset för Föredömligt medarbetarskap inom Funktion Akut skrev:

"Vinnaren bidrar aktivt till gott arbetsklimat genom skratt och öppenhet med sina kollegor och patienter. Hon delar, på ett professionellt sätt, med sig av sina kunskaper och erfarenheter till alla som vill och frågar. Hon håller i många nya förbättringar i arbetsmiljön och var med och arbetade fram en bättre arbetstidsmodell på akuten. Hon är värd att uppmuntras och få ett pris för hennes insatser på akuten genom åren! En mycket bra och erfaren kollega som kämpat hårt."

Kia har jobbat på akutmottagningen i 17 år.

– Jag hade jobbat som undersköterska sedan åttiotalet, först i Sollentuna och sedan här på kirurgen, när jag började en ambulansjukvårdsutbildning. Men jag började inse hur dåliga villkoren var inom ambulansen, så när jag hade min praktik gick jag in här på akuten, frågade efter chefen och frågade: "Får jag börja jobba här?"

"Jag jobbar på världens bästa akutmottagning"

Kia verkar ha ett finger med i det mesta. Hon jobbar fackligt för Kommunal.

– Facket och medarbetarna och cheferna ska gå armkrok och dra den här akutmottagningen åt rätt håll. Det har gått åt olika håll genom åren, men just nu tycker jag faktiskt att jag jobbar på världens bästa akutmottagning. Mina kolleger undrar hur jag orkar vara så positiv, men jag tycker faktiskt det. Vi har fått synliga chefer och vi har arbetstidsmodellen som är ett stort utropstecken. När man aldrig vet hur dagarna kommer att se ut och det kan vara väldigt hög belastning, behöver man tid för återhämtning. Det får vi nu.

Hon ser förstås ändå möjligheter till förbättring.

– När det gäller att vi ska bygga om akuten är det ett projekt som har startats upp och lagts ner jag vet inte hur många gånger. Men jag ger inte upp, jag kommer att vara med nästa gång det blir aktuellt också. Jag har till och med föreslagit att vi ska ta en ledig dag och måla om rummen, men det var ingen som nappade på det, säger Kia och ler.

Varför trivs du med ditt jobb?

– Det är just tempoväxlingarna, att vissa dagar är det som att en bomb slår ner och andra dagar är det lugnt och jag kan ge den där extra tiden till patienterna och till nya kolleger. Plus att jag får hela tiden lära mig något nytt, jag blir aldrig fullärd.

Text och foto: Elin Aarflot