Historik

Etikrådet

I USA började man inrätta etikkommittéer vid sjukhusen på 60-talet på rekommendation av domstolarna som hade med tiden mer och mer fått bestämma om etiska frågor som rörde abort, avbrytning av livsuppehållande åtgärder, prioriteringar (till exempel för dialysbehandlingar).

Många av dessa etiska problem var nya och orsaken var den snabba tekniska utvecklingen. Domstolarna tyckte inte att de hade en tillräcklig kompetens inom medicin, medicinsk teknik och medicinsk etik. De föreslog att etikkommittéer med beslutande funktion vid sjukhusen kunde vara en bättre lösning.

I Sverige har liknande etiska kommittéer aldrig funnits. Etiska kommittéer av olika slag har uppstått hos oss på ett spontant sätt, lokalt och centralt inom landstingen sedan början av 70-talet. De bildades och levde vidare tack vare personer som hade ett starkt intresse i etiska frågor men kommittéerna hade liten förankring i organisationen och förblev osynliga och utan större möjligheter att påverka. De hade tre huvudsakliga uppgifter: utbildning, stöd för personalen och att verka för en helhetssyn på patienten. (Göthlin och Lantz 1993).

Karolinska sjukhuset inrättade en etikkommitté vid sjukhuset 1992 på uppdrag av dåvarande sjukhusledning. Kallades först Etikforum och år 2000 byte namn till Etikråd.

Etiksamordnare

Under 90-talet i USA och ett fåtal andra länder har fler och fler universitetssjukhus och andra institutioner anställt speciellt utbildad personal som fungerar som "konsulter" vid etiska problem (Jonsen, 1998). Internationellt och i Sverige väljer idag ett antal organisationer att inrätta tjänster för etikansvariga, mest i näringslivet men också inom sjukvården.

Syftet med en institutionaliserad vårdetik i Sverige (med etikgrupper, etiksamordnare, etikombud/etikrepresentant) har aldrig varit att leda till ett minskat etiskt ansvar för en enskild läkare, sjuksköterska eller representant från en annan yrkesgrupp (Göthlin och Lantz 1993). Dessa kontaktpersoner skall kunna fungera som konsulter, dvs. hjälpa till att diskutera etiska problem på ett systematiskt sätt, se till att en moralisk reflektion kommer i gång och / eller vidareutveckla verksamhetens riktlinje.

Ett antal studier har visat att det är värdefullt att det finns personer som har kunskaper i hur man metodiskt kan titta på ett fall/situation, ta in alla relevanta fakta, belysa problemet från många synvinklar och kritiskt analysera.

1997 inrättade Karolinska sjukhusets ledning en deltidstjänst som etiksamordnare som pågick på projekt basis under 2 år. Den omvandlades efter projekttiden till en permanent deltidstjänst och har från och med den 1 september 2001 utökats till en heltidstjänst. Etiksamordnaren har under alla år medverkat till att bygga upp och utveckla en organisation för etikarbetet.

Efter sammanslagningen med Huddinge Sjukhus (2004) finns det fortfarande endast en tjänst som etiksamordnare för hela Karolinska Universitetssjukhuset. Etiksamordnaren tillhör Kvalitet och patientsäkerhet, en stab till sjukhusledningen, och ansvarar för etikenheten.

Etikombud och etikrepresentant

Sjukhusledningen beslutade i juni 1999 att upprätta en etikombudsverksamhet. Minst två personer (varav en skulle vara läkare) på varje klinik utsågs till att vara etikombud. Syftet var att stimulera etikarbetet lokalt på sjukhuset. Etikombuden är många idag och verkar på avdelningsnivå (motsvarande) över hela Karolinska Universitetssjukhuset. Etikombuden har en stödfunktion till närmaste chef och är en länk till etikverksamheten centralt (etiksamordnaren och etikrådet).

Juni 2006 skapades en ny funktion: etikrepresentant på klinik/verksamhetsnivå med uppgift att stödja verksamhetschef i etikarbetet samt klinikens etikombud.