Tyreoideaperoxidas-antikroppar (Ig), S-

TPO-antikroppar (tyreoperoxidasantikroppar), TPO-ak, är autoantikroppar riktade mot tyreoperoxidas, ett membranprotein i follikelcellerna som katalyserar inkorporeringen av jod i tyreoglobulin och deltar i processandet och bildningen av tyroxin och trijodtyronin. Tidigare benämning är ”antimikrosomala antikroppar”eller ”antiplasmatiska antikroppar”.

Mätning av TPO-ak sker i dag med ligandbindningsmetoder med hög sensitivitet. Referensintervallet är metodberoende. Förekomst av dessa autoantikroppar anses vara en riskfaktor för uppkomst av autoimmun tyreoideasjukdom och är den analys som har högst diagnostisk sensitivitet för detta tillstånd. Förekomsten vid Hashimotos tyreoidit är >95 % och vid Graves sjukdom ca 75 %. Analysen är indicerad vid utredning av struma vid misstanke på autoimmunitet, vid polyglandulär autoimmun sjukdom (t ex perniciös anemi, Mb Addison, vitiligo, diabetes mellitus typ I) och som komplettering till TSH-mätning vid misstänkt tyreoideasjukdom hos gravida.

Stegrad nivå ses hos de flesta kvinnor med post partumtyreoidit. Vid substitutionsbehandling av Hashimotos tyreoidit ses oftast sänkning av nivåerna. Frånvaro av autoantikroppar talar emot autoimmun etiologi till tyreoideafunktionsrubbning.

Frekvensen hos asymptomatiska friska är relativt hög (ca 12 %, metodberoende) och ökar med åldern och är högre hos kvinnor än män. Har en eutyreoid patient höga nivåer av TPO-ak föreligger en ökad risk för senare utveckling av symptomgivande hypotyreos, speciellt vid stigande TSH-värden.

Analysen är indicerad vid stigande TSH-värden utan klar orsak. TPO-ak kan inte användas som terapikontroll! Litiumbehandling kan medföra hypotyreos med stigande nivå av TPO-ak.